Kryddan som vi känner till som saffran är blommans Crocus sativus Linnaeus torkade märken på pistillerna. Blomman tillhör krokussläktet.

Denna krydda är en perenn örtväxt med en normal höjd på 10 till 25cm, som består av en blomsterlök, en utökning av stjälken (som vanligtvis kallas lök), från vilken bladen och blommorna kommer ut. Blomman består av 3 röda märken eller trådar fästa av stiften vid blommans botten samt av de intensivt gula ståndarna.

I Spanien sker blomningen under de två sista veckorna i oktober, och bara under fjorton dagar bör blommorna skördas dagligen p.g.a. dess extrema ömtålighet.

Blommorna, eller rosorna plockas och läggs i korgar för att de ska bevara alla dess egenskaper oskadda. Samma dag de plockas förs de till jordbrukarnas förråd där man för hand plockar bort blommornas märken. Denna process kallas för skalning.

På kvällen bör saffranet torkas för att den ska bevara kvaliteten. Denna åtgärd kallas rostning vilket brukar göras med varm luft. 

Komponenterna som ger saffranet dess särdrag är:
  - crocin, en karotenoid som är ansvarig för den gula färgen.
  - picrocrocin, som är ansvarig för kryddans egendomliga smak.
  - safranal, flyktig förening som tilldelar saffran dess speciella doft.

Normen ISO 3632 bestämmer saffranets kvalitet på grundval av kryddans huvudsakliga fysiska och kemiska kriteria. Normen klassificerar saffran i tre kategorier på grundval av innehåll av crocin (färgförmåga), picrocrocin och safranal, såsom andra parametrar som fuktighet, aska samt frånvaro av blomsterrester och främmande materia.

Saffransguiden

Paprikapulver är produkten som erhålls när man mal de helt röda paprikorna, de sorter inom gruppen “Ocales” (Jaranda, Jariza och Jeromín), samt  Bola, vilka alla tillhör kryddarterna Capsicum anuum L. och Capsicum longum L.

Paprikorna bör skördas mogna, oskadade, rena, felfria, utan spår av skadedjur eller sjukdomar, och torkas enligt traditionellt vis, och de bör ha sitt ursprung från ett begränsat produktionsområde i västra Spanien.

Kombinationen av olika sorters paprikor ger upphov till de tre existerande varieteterna hos paprikapulvret Pimentón de la Vera : söt, sursöt, och kryddstark.

Det traditionella torkningssystemet är ett mycket omständligt arbete. Dehydreringen sker på speciella torkplatser, med indirekt luftdrag med rök från förbränningen av ek- och steneksved som är rester efter beskärningen. Detta är en process som liknar den som används vid rökning av andra livsmedel och som ger mycket god färgstabilitet. Den karakteristiska rökta aromen kommer således inte av några tillsatser.

Den främsta aktiva principen hos paprikan är capsantin, en karotenoid som är ansvarig för den röda färgen. De kvalitetsnormer hos paprikan som mest används i handeln är de som definieras av ASTA som definierar färgstyrkan som främsta karaktärsdrag.